Bebisarna & Gustaf

Ja nu var det ett tag sedan jag skrev i bloggen. Det har varit lite smolk i glädjebägaren för oss. Mer om det längre ner. Kattungarna mår jättebra och de växer och frodas. De ger oss så mycket glädje! Det händer nya saker varje dag, man hinner nästan inte med.

De har fått tänder.

Pälsbollen ökar så mycket i vikt att vi nästan har trott att det är nått fel på de andra, men det är det ju inte. De växer normalt, Pälsbollen äter för två, hihi, hon har kanske stått på bondens åker i gödslet.

Pälsbollen och Fjunbollen tävlade om vem som var bäst på att fånga sina skuggor på lådväggen. Jag kunde inte fatta vad det var som dunsade så i lådan. Blåisen låg i påsen och kollade på sina knasiga systrar med ena ögat.

Fjunbollen har lärt sig att ta sig över lådkanten. Konstigt att gräset är grönare på andra sidan även för en liten två veckors kattbebbe. Det blev till att sätta upp en skiva på 10 cm till. Och vem ser vi med huvudet och framtassarna över kanten om inte en Fjunboll?! Nu har Pälsbollen också upptäckt att man kan komma upp med huvudet över kanten men än så länge bär inte bakbenen en sån lång stund att de kommer över.

Blåisen har upptäckt det roliga i att ge både systrar och mamma ett tjuvnyp. Mmm lite päls och lös hud som man kan sätta tänderna i!!! Hon är en ulv i fårakläder. Det har hon nog från sin mamma som är en riktigt listig en.

Pälsbollen använder gärna sina systrar till att hoppa bock över. Det ser faktiskt lite kul ut att en sån liten kan hoppa.

Blåisen är en fena på att busa och brottas.

Alla tre piper som värsta fiskmåskolonin. De är så roliga... När jag kommer in i rummet så hälsar jag på dem på vägen in genom att säga: Hur mår Mattes bebisar? Och då blir det fart i lådan må ni tro och alla svarar genom att pipa det mesta det kan.

De älskar att få komma ut på golvet och gå på upptäcktsfärd. När de kommer in på nått nytt ställe så börjar de pipa för att hålla koll på var systrarna är och för att höra hur de ska hitta tillbaka. Det går lika bra om jag svarar, då kommer de tultandes till mig, kryper upp i mitt knä och vilar en stund, sen är det full fart igen.

Tindra har ett sånt tålamod med dem, även om det syns på henne att de tar i ordentligt ibland med tänderna när de äter. Får hon bara komma ut en liten stund i solen och tugga lite gräs och jaga en och annan fluga så står hon ut med nästan vad som helst sen. Flugor är kul att jaga inomhus också, trots att Matte inte uppskattar rejset mellan blomkrukor och prydnadssaker. Hon har lagt sig till med dåliga vanor också. Det ska ätas mest hela tiden. Så när Matte går upp på toa på natten så följer Tindra med och ska äta lite - sällskap ska hon också ha då. Vi kan inte ha mat stående framme för nästan alla äter olika mat och vi har en som äter mer än vad som är nyttigt för figuren - fast Husse säger att hans katt bara har kraftig benstomme...

Jaha ska vi ta det där tråkiga också. Tindra födde ju sina bebbar på en lördag. På måndagen samma vecka upptäckte jag att Gustaf hade en knöl vid örat. Jag ringde till veterinären så fort de öppnade och fick en tid samma dag. De tog prover och på torsdagen fick vi bekräftat att han hade cancer. Vi var beredda på det eftersom de hade av en händelse hittat en cellförändring på ett av åtta hudprover de tog i höstas på honom. Han hade trassel med öronen och de skulle kolla om han var allergisk. Eftersom de inte visste var cellförändringen satt och den var av en mer diffus typ så hade vi inte så stort val annat än att vänta och se. Så länge Gustaf mådde bra var det okey. Det kunde visa sig i form av en knöl eller så kunde det gå på de inre organen. Vi skulle bara vara uppmärksamma på hur han mådde och komma in så fort som möjligt om något verkade fel.

Gustaf är en sån supertrevlig katt. Alla älskar honom, även de som normalt inte gillar katter. Han tar alla med storm. Är nog den enda katten som älskar att gå till veterinären för där finns det så mycket trevliga människor. Älskar alla, människor som djur. Är aldrig sur, alltid glad ja den mest levnadsglada av våra katter. Och han drabbas av allt - men är lika glad för det.

För oss gällde det att besluta vad som skulle göras för Gustaf. Det blev många samtal, både med sakkunniga och med vänner. Vi fick en tid för operation till den 3 maj och besked om eventuell strålning. Men vi kände att vi inte ville utsätta Gustaf för ytterligare en operation om det var så att hans lungor eller buk var full av cancer, så vi fick en tid för röntgen och ultraljud. De hittade inget som de kunde säga hängde ihop med cancern så Gustaf blev opererad den 3 maj. Det blev en betydligt mindre operation än vad vi hade väntat. Men trots det är Gustaf ganska påverkad av efterverkningarna efter operationen. Han är väldans mammig och kan inte vila om inte nån ligger bredvid honom så han får en arm som kudde. Han rör sig som en anka pga av tratten, men ut vill han med tratt. Och det får han en stund varje dag - grannarna och folk som kör förbi tror säkert inte att vi är kloka. En katt i band med tratt på huvudet. Som jag dessutom har fått sy på ett band på kanten för han får skavsår på öronkanterna eftersom han skakar så mycket på huvudet.

Han gillar inte tratten! Han kan tom låta bli att äta om han kan lyckas smita in under sängarna utan tratt. Så klart har han vid två tillfällen lyckats klia sig utan tratten och då har det börjat blöda. Ett stygn har han skakat upp och bort, men det satt så till att det klarar sig ändå. Idag kom han så klart åt att klia ordentligt så jag fått tvätta och göra rent men det ser ut som om det "bara" blöder, att stygnen har klarat sig.

Vi har ju en sån där vattenfontän till katterna. Gustaf brukar normalt sett använda den till fotbad (det är tur att de andra inte är så känsliga) och har nu kommit underfund med att om han kör in tratten i vattenfallet så samlas det vatten i tratten och sen kan han sträcka på huvudet upp mot taket så rinner det ner ut efter hakan och halsen. Sen kommer han och ska lägga sig i vårt knä och ska kela. Jättemysigt att kela med en blöt plasttratt och en spjuver till katt.

Vi längtar tills han inte behöver ha tratten på sig. När vi ska på återbesök får vi förhoppningsvis besked om de lyckades ta bort alla cellförändringar. Bebbarna blir nog också glada när Gustaf inte har tratt på sig. Det är inte så lätt att tvätta bebbar med en tratt på huvudet. Men de är väldigt tåliga, fast när han mosar dem för mycket då går Tindra emellan lite försynt och börjar tvätta Gustaf så han ska få nått annat att tänka på. men så är ju de som ler och långhalm också. Gustaf älskar Tindra! Och bebbarna. Han har kollat in hur Tindra gör och så gör han likadant. Vilken go kille han är, våran Gustaf!